Ett veterinär besök med olika intryck

Idag var det som sagt ett besök hos distriktsveterinärerna i Roma... än en gång. Men det blev ganska fartfyllt och bra råd.
 
Känslan när man kliver in genom dörrarna till en veterinärklinik med sin älskade pälsboll i ena handen är helt obeskrivlig. Man vill egentligen bara ta sitt pick och pack och springa hem igen. Har inte alls någon lust att sitta och vänta på att få träffa veterinären.
Men man gör det ju för sitt djurs skull, och när man vet varför man står och skakar som en galning, så är det värt tusen gånger om!
 
Jag höll på att hoppa ända upp i taket när jag kom in i väntrummet och en stor hund skällde till :P
Vi fick vänta ett ganska bra tag innan vi fick komma in till vetten.
När vi fick komma in började vi prata lite och jag vände honom upp och ned för att hon skulle få titta lite på honom. Det var inte så värst populärt så vi höll inte på så himla länge. Sedan blev det mest prat och vi bollade idéer fram och tillbaka och vi fick råd.
 
När hon sedan skulle klappa lite på honom och titta lite närmare hoppade han rakt upp i luften och landade på golvet (han satt från börja i mitt knä). Han gillade inte alls att vetten klappade på honom. Hon försökte försiktigt att klia honom på huvudet men han tyckte inte alls om henne och han visade detta tydligt!!
Lilla token blev helt vild, så det slutade med att hon inte rörde honom över huvudtaget :P
 
Han kände antagligen igen henne sedan tidigare och hade negativa minnen av henne, för såhär brukar han ju aldrig bete sig!
 
 
Hon trodde att vi aldrig skulle bli av med detta... Men även fast hon sa det några gånger känns det mer troligt att han kommer bli frisk igen än innan vi åkte till Roma.
Han får lov att sätta igång med träningen igen, han kan ha en vanlig vardag (vara ute i hagen hur mycket han vill) och när det blir tillräckligt varmt ute!!
 
Det största problemet kommer bli när alla flugor kommer. Det kan hända att flugorna lägger ägg i såren han har under hakan och då kan det bli stoooora problem.
 
Men jag får ändå en känsla att vi kommer klara detta! Så inombords känns det bra trots ett besked att det förmodligen alltid kommer vara kvar.