Äntligen jullov!
Igår gick jag på ett efterlängtat jullov. Efter en mysig förmiddag med den bästa klassen kunde vi sedan äntligen gå hem för året. På tre veckors ldeighet hinner man nog en hel del men samtidigt ingenting. Det finns mycket man vill göra men jag vet att när skola börjar igen kommer jag inte ha fått någonting gjort...
Rikshoppet har kommit ut till de flesta den här veckan och ni kanske har sett att mitt blogginlägg, "är du till någon hjälp?", fanns med i tidningen. Jag har fått väldigt fin respons på min text både här på bloggen, på instagram och sedan från personer som tycker likadant som mig angående det ämnet. Jag blir glad varenda gång jag får höra peppande ord som "bra skrivet", "jag håller verkligen med" och "jag ser fram emot nästa blogginlägg". Att få veta att det faktiskt finns personer som kikar in här ibland är en fantastisk känsla! Men jag får väl erkänna att det sätter lite press på att man alltid ska skriva bra inlägg, men den tanken försöker jag skjuta undan så gott som det går. Så länge jag tycker det är kul att skriva kommer jag att göra det och allt pepp jag får är bara en stor bonus. jag får även erkänna att jag varje gång är rädd att trampa någon på tårna eller göra någon upprörd, men det är verkligen inte min tanke. Jag vill inte hoppa på specifika personer och har sällan en baktanke om "vem" eller "till" jag skriver en text, utan jag skriver mer allmänt om saker som jag funderar på.
Men nog om mitt blogginlägg...
Iag har jag planer på att ta ut lite hinder och hoppa med långöronen, det var längesedan nu. De behöver definitivt ut och röra på fläsket (precis som deras matte) och det behövs byggas lite muskler inför Kista. Jag vet... kanske skulle ha förberett mig lite tidigare än 3 veckor innan Kista, men längre framförhållning än så här har jag faktiskt inte ;)
