Ett steg av många

Nu ska jag vara helt ärlig. Jag har inte lagt ner mycket tid på Selma, då jag endast haft henne på foder och jag ville inte bli allt för fäst vid henne om hon ändå skulle behöva flytta senare. Jag vet, inte helt rättvist mot henne, men så blev det i alla fall och hon har mest fått sköta sig själv. Det har mest blivit kontakt mellan oss när jag har lyft henne in och ut från hagen och självklart när vi har varit ute i sele och hoppat. Men nu när hon faktiskt är min har jag tänkt att verkligen lära känna henne på djupet.
 
Jag började helt enkelt idag med att bara låta henne komma fram i buren. Innan har hon sprungit in och gömt sig och det har väl varit lite bökigt att få ut henne. Men det tog inte lång stund idag innan hon kom fram och började nafsa i kläderna. När jag försökte klappa henne så satt hon kvar, vilket hon inte har gjort sedan hon kom till mig. Eller jo, hon har suttit kvar men aldrig riktigt njutut av att bli klappad. Men idag så kändes det som att hon faktiskt tyckte om att bli klappad. Även fast hon satt ihopkurad som en boll så var hennes kroppspråk ändå mycket lugnare och hon såg inte så skräckslagen ut.
 
Så nu ska vi bara fortsätta att bygga upp ett band emellan oss sedan är det bara att tuta och köra!