Starsbilder

Jag har tänkt på en sak ett tag nu… När vi går ut på banan tillsammans med våra kaniner vill vi ju självklart göra det perfekta loppet. Om det innebär att man vinner hela klassen eller om man har bra flyt genom hela banan är ett mål som är upp till varje enskild förare att bestämma, man sätter ju trots allt upp sina egna mål efter kaninens prestationsförmåga. Men något som har funnits i mina tankar ett tag är hur det egentligen ser ut när vi hoppar med våra kaniner. Ibland kanske vi vill hjälpa dem lite för mycket?

Det är lätt att få nerver som förare, tro mig, jag vet hur det är att ha nerverna utanpå. Kaninen kan hoppa för vinst eller uppklassning, eller så startar man på en större tävling så som SM eller Kista. Men detta ska inte påverka hur vi behandlar våra kaniner. Kaninerna har sällan nerver på grund av tävlingen utan i så fall kan det vara miljön som påverkar dem och du som förare är en del av miljön. Är du själv stressad finns det stor risk att även kaninen blir det.

Men har du nu en kanin som inte bryr sig om att du står och skakar i andra änden av kopplet, har du tur. Skönt, då kommer allt gå som det ska. Eller?

Vid dessa stora tävlingar, ex SM, så vill man att kaninen ska prestera sitt allra yttersta, för man vet att ens kanin verkligen kan hoppa hus. Man ger den en extra puff i rumpan när man sätter ner den på marken, man smackar lite extra innan det största hindret på banan. Men hur ser det ut om man gör det innan varje hinder? Ibland känns det som att det stör kaninen mer än vad det hjälper. Det ser pressat och stressigt ut när föraren lägger sig i för mycket.

Det är i en del fall när man släpper ner kaninen och sedan ger den en puff i rumpan precis när den har tagit sina två första steg. Försök att undvika den där puffen!

För det första är kaninen redan inställd på att springa, den behöver ingen extra fart för att klara hindret. Om du nu har korrigerat den har den förhoppningsvis den ansats den behöver för att klara hindret.
För det andra kan det störa kaninen. Tänk dig själv att en person puffar till dig precis innan du ska hoppa över en häck, skulle inte det störa ditt fokus?
För det tredje ser det inge bra ut från en åskådares synvinkel. Enligt min personliga åsikt tycker jag att de bästa loppen är när kaninen får hjälp av föraren med korrigeringar och att sedan föraren kan lita på att kaninen är inställd på att hoppa på egen hand.

Och sedan har vi det där med att smacka inför större hinder. Jag vet egentligen inte hur mycket en kanin lyssnar på våra olika ljudsignaler vi ger dem. Kaniner är väldigt tysta djur och kommunicerar genom kroppsspråk. Visst kan de lära sig ljud som prasslet i fodersäcken och höra på rösten vilken person det är som kommer fram till buren. Men om de lyssnar på smackningar när de hoppar är jag lite tveksam till. Kanske om man använder ljudet sparsamt. Om man använder smackningen i tid och otid, på stora som små hinder, är jag ganska säker på att ljudet kommer tappa sin innebörd.

Jag är fullt medveten om vilka nerver som uppstår vid större tävlingar, jag är själv ett nervvrak så det nästan står ut ur öronen på mig. Visst händer det att jag kommer lite nära mina kaniner ibland eller ger dem en väldigt onödig puff som stör dem mitt i hoppet, ingen är perfekt. Men om jag hela tiden, lopp efter lopp, skulle lägga mig i skulle nog det mesta bli en enda stor pannkaka.

Att få sina lopp filmade är en fantastisk tillgång man kan ha. Man kan gå tillbaka och se på sina lopp vad man kunnat göra bättre och hur det faktiskt ser ut när man hoppar med sina kaniner. Många gånger ser jag på mig själv och undrar ”vad tänkte jag med där?”. Då brukar jag ha det i tanken när jag startar nästa gång, för att just få till det perfekta loppet. Självklart spelar det ju stor roll hur kaninen har tänkt bete sig också, den kanske tycker att banan är åt fel håll nästa gång, ja ni vet hur kaniner är.

Men vart vill jag nu komma med det här? Jag tycker att vi alla ska ta oss en funderare. Hur ser det ut när vi styr våra kaniner genom banorna? Är den där smackningen eller puffen verkligen nödvändig? Vilka signaler sänder jag ut till min kanin? Ta hand om er och stort lycka till i framtiden ute på banorna. Alla förtjänar det där perfekta loppet som skapar fjärilar i magen och ett leende från öra till öra.