SM, med allt vad det innebär
Nu var det länge sedan jag skrev här på bloggen. Det är inte för att mitt intresse för bloggen har svalnat utan att det är så mycket annat som händer just nu. Det är skolan och kaninerna som tar den mesta tiden och däremellan ligger jag mest och jäser i soffan. Jag har många gånger funderat på vad jag ska skriva på bloggen men jag har aldrig kommit så långt att jag faktiskt har skrivit något.
Men om man ska börja någonstans med det här inlägget så kan vi ju alltid börja med helgens händelse. Ingen i kaninhoppar-Sverige har väl missat Krok och höjd -SM som gick av stapeln i Södertälje, där arrangörerna var 08 kaninghopparteam.
Alltså jag är helt mållös. Vilket SM! Vilket arrangemang! Vilken helg!
1. Det kändes verkligen att SM var arrangerat av en engagerad klubb.
2. Så himla kul att träffa alla härliga kaninhoppare
3. Vem gillar inte SM?
Zoey var superfin under hela helgen men tyvärr så hade mitt undermedvetna bestämt att jag skulle sabotera för henne. Jag var i grundomgången nervös. I andra omgången klickade det otroligt bra och vi gjorde ett superlopp. I finalen hade jag slutat fungera och sprang runt som en liten mupp bakom Zoey som gjorde sitt bästa. Nej, jag var inte nöjd med min insats, men det är bara att svälja sin stolthet och gå vidare.
I höjden gick det över förväntan. Jag var rädd för att hon inte ens skulle komma över ingångshöjden (som var 60cm) men hon hoppade så fint så! Hon tog tilll och med 70 i andra försöket och slog därmed personbästa :) Jag är så himla stolt över min underbara tjej så det är nästan löjligt. Även om vi inte tog någon placering så vet jag att jag åker hem med en vinnare trots allt ♥
Och sedan får vi ju inte glömma helgens skräll, Vedbybackens Give Me Love "Lukas", som slängde sig över höjd efter höjd. Han är en av ungarna efter Sid (och mamma Polly såklart) som var med på tävlingen, men han var nog den som utmärkte sig mest. Jag tror inte det var en enda person som kunde undvika att lyfta på ögonbrynen och tappa hakan i marken när han slängde sig över 85 cm i sitt andra försök. Jättehäftigt att se den lilla kaninen ta kraft ända från klospetsarna och landa felfritt på andra sidan. Han blev en av tre kaniner som kom över 85 och därmed fick han en silvermedalj. Matte Ida fällde massvis med glädjetårar och sentimental som man själv är så stod jag precis bredvid henne med tårar i ögonen, jag också.
Det är något speciellt med SM, jag gråter nästan alltid. Det brukar oftast börja med att jag gråter en skvätt när invigningen drar igång, som i år var en fantastisk film gjord av 08:orna, och sedan avslutas det alltid med att jag bölar lite när segerloppen hoppas och den svenska pallen är ett faktum.
Och inte att glömma så hoppade Liptons mamma Tia till sig en andraplats i krokbana och en fjärdeplats i höjden. Så himla häftigt att se matte Julia och Tia tillsammans ute på banan, för de vet exakt vart de har varandra, till skillnad från mig och Zoey just nu. Och självklart måste jag ju även nämna Lexi, Liptons syster, som kom precis utanför placering i kroken och även vår allra käraste Love, Pussels Ch Forst Love, som gjorde ett fantastiskt SM och hoppade till sig en 14:e plats i krok och 11:e plats i höjd. Spricker man av stolthet? Ja, helt klart. ...och så gråter man lite till, för sakens skull.
Och tänke nu avsluta med att säga att Lipton kommer flytta hem på söndag. Först så var jag lite skeptisk men med lite eftertanke så ska det bli ganska kul att få tillbaka honom. Han har, som ni kanske vet, bott hos Tilde Willhans ända sedan Solvalla i augusti, då jag kände att jag behövde en paus från honom. Tilde och Lipton har verkligen briljerat tillsammans ute på banan. Om jag inte har räknat helt fel så har de tagit hela 10(!) pinnar tillsammans under den fär korta tiden. Det är helt fantastiskt! Tänkte jämföra hans klassning med innan han flyttade och med nu när han kommer tillbaka:
Då:
Rak: Msv 2p
Krok: Svår (aldrig startad)
Höjd: Ej startad
Längd: Ej startad
Nu:
Rak: Svår 1p
Krok: Svår 4p
Höjd: ELIT, 60cm
Längd: Ej Elit 1p, 160cm
Inser ni hur galet det här är? Och förstår ni nu vilken press jag känner? Haha, hans guldstund kanske förstörs nu när han kommer hem igen, men jag ska verkligen göra mitt bästa för att vi ska kunna fungera som ett team. Jag vet att han kan hoppa hus och att han har en enorm kapacitet, nu ska vi bara hitta den tillsammans!
Jisses vad långt det här inlägget blev och du som har orkat läsa ända ner hit har verkligen fått läsa igenom alla mina tankar jag har haft den här sista tiden. Hoppas du hade trevlig läsning och att jag inte har skrämt bort dig från bloggen.
Vi hörs snart! :)
tänk att jag sitter här och känner en brännande svidande känsla bakom ögonlocken.
Jag blir ju såååå himla glad över att läsa att den där lilla envisa tösungen kommit så långt. Varma stora grattis kramar från oss alla