Hur jag började med kaninhoppning
Det känns som jag har berättat den här historien 1000 gånger så här kommer den i verision 1001.
Jag är gammal kaninhoppare. Ung till åldern men gammal i gemet. År 2004 var jag bara 6 år gammal och kom i kontakt med kaninhoppning för första gången. Jag och pappa var inne vid skolportsparken och såg dåvarande Stenkyrka kaninhoppare ha en tävling eller uppvisning, jag minns inte egentligen. Men sedan har jag tydligen frågat om jag kunde få en kanin och på den vägen blev det.
Vi åkte och hämtade en liten Vicky som vi i en kartonglåda körde hem. Vi hade en gammal kaninbur som min syster haft sina kaniner i som var stor och rymlig för den lilla kaninungen.
Någon månad senare hätade vi hem Molly, en svart rädd kaninunge som skulle vara sällskap till Vicky. Anledningen till det var att det stod i lagen att man var tvungna att ha två kaniner tillsammans. De kom bra överens och så småningom var det dags att börja träna på hoppningen. Molly var lite för svår för mig att hantera då hon var väldigt rädd och stressad. Så Vicky blev äl ändå trots allt den so fick mig att fortsätta. Sedan när Molly och jag började förstå sig på varandra så visade det sig att hon var väldigt duktig.
Jag tävlade enbart med de här två i 6 år innan jag skaffade min första riktiga hoppkanin, Santos. De har lagt grunden för allt hoppande och tävlande och jag kunde knappast ha fått en bättre start än med Vicky och Molly.